mittlivochjag

När vi fick reda på att vi väntar trillingar fick vi också reda på att jag kommer bli sjukskriven större delen av graviditeten. Det är ju en riskgraviditet och att arbeta på som vanligt skulle inte gå. Så i vecka 17 blev jag sjukskriven 50% och i vecka 20 gick det över till 100%. Jag mådde så bra innan sjukskrivningen och det kändes lite konstigt att behöva gå ner i tid. Men det tog inte många dagar in på vecka 20 när jag förstod vad läkarna menade med att påfrestningen för kroppen kommer bli stor och att jag kommer behöva varva ner. Mycket. Sammandragningarna satte igång och jag började känna mig stor och obekväm, ungefär som i det absolut sista i förra graviditeten. Och när jag var inne för kontroll pga av täta sammandragningar fick jag ordinerat vila vila vila, helst i liggläge så fattade jag att detta kommer bli tufft. Nu har jag i princip legat i soffan sen dess. Så mina planer jag hade inför min sjukskrivning nu i vår fick jag ändra något, det är bara att inse. Jag hade hoppats på att få gå promenader med hunden i vårsolen, åka till stan och fika och renovera det nya barnrummet men framför allt ta körkort. (känns som det kan behövas sen) Jaja, så är det, inte så mycket att göra åt saken och självklart värt alla tråkiga timmar i soffan sen. Nu ber jag varje dag att de små liven vill stanna i magen till minst vecka vecka 32, det känns lite väl optimistiskt med tanke på alla komplikationer hittills men jag gör allt i min makt.