mittlivochjag

Just i detta nu känner jag mig otroligt lycklig för allt fint jag har. Min dotter, min man, vår familj och våra vänner. Mina kollegor och arbete. Vårt hus och hund. Jag kan nog fortsätta ett tag till om det skulle vara så.
Läste en väns kompis blogg nyss om deras lille son som gick bort i förrgår efter att ha kämpat med sjukdom i hela sitt två-åriga liv. Fruktansvärt, ofattbart och omänskligt att behöva se sitt barn dö, än mer att behöva se det lida på ett sjukhus hela livet. Mardröm skulle kunna vara ordet att summera det med.
Jag är så evigt tacksam för allt fint i mitt liv just nu och samtidigt som hjärtat värker för familjen i fråga så går ett lyckorus genom min kropp och jag lovar mig själv att härifrån och nu ska jag alltid tänka på hur bra vi har det ändå. Trots de sista kämpiga åren så har vi inte tampats mot någon hemsk sjukdom och inte heller fått begrava vårt barn.
Vad är missfall och misslyckade ivf-försök om man jämför med det?

Ingenting..

Oj vad tiden bara rusar iväg. Har varit kass på att uppdatera men nu är jag tillbaka i vardagen igen och dagarna rullar på i vanlig ordning.

Jag är numera en gift kvinna!
Den 17:e december bar det av till rådhuset för vigsel. Bara min syster och Muffes bror med familj var där som vittnen. Och Isa såklart.
Sen blev det champagne på Elite Plaza och efter det hem och ta emot resten av familjen som kom dit fullt ovetandes. Det blev en lyckad kväll full med kärlek skratt och tårar. Och några spontana tal till och med.
Vi har även bokat lokal för festen som kommer bli den 19:e maj i år. Så planeringen är i full gång. Så kul!!

På tal om att tiden går fort så fyller min tjej 5 år på tisdag. 5 år!! Kan inte fatta det, samtidigt som jag knappt kan komma ihåg hur livet var innan hon kom kan jag inte för mitt liv förstå vart dessa år tog vägen? Det var ju inte länge sen vi var på bb? Ibland vill jag stanna tiden och låta henne vara liten för ett längre tag. Nu är det mest kompisar och leka med någon som gäller hela tiden, det känns som att man knappt ses numera.
Jag är så glad att jag var mammaledig så länge som två år innan hon började på förskolan. Den tiden är den bästa i mitt liv hittills och ofta längtar jag tillbaka dit..

Nu har vi kvar läkarundersökningen som görs om några veckor innan vi kan skicka in papper till familjerätten för att få starta medgivarutredning. Min man ringer dem i veckan och då sa de att troligtvis blir vi klara innan sommaren. Det känns skönt att vara igång på riktigt nu.
Sen ska vi ju göra det sista ivf-försöket som vi har kvar nu i vår också. Har inga förhoppningar what so ever inför det utan vi gör det mest för att vi har det kvar i trepacket så att säga.
Sen är det över! En otroligt underbar känsla blandat med ett stort lugn infinner sig bara jag tänker på det!