Det går åt rätt håll
Varje dag händer det saker här på neonatalavdelningen, nu har barnen inget mer än apnédosor kopplade till sig. En liten dosa som larmar om de skulle glömma av att andas när de sover. (De har dessutom inte larmat någon gång hittills) Allt har gått så otroligt fort och både vi och trillingarna har gått igenom mycket på knappt två veckor. Från det att lilla Tuva behövde kuvös, cpap, blev lagd i respirator, fick blod, fick göra ultraljud på hjärtat, syrgas, solning och all övervakning via elektroder både på kroppen och foten till att hon nu bara har en liten apparat som egentligen mer är en försiktighetsåtgärd än övervak. Charlie har också gått från respirator, c-pap, solning och syrgas. Och så Svante har i stort sett vart stabil från början, bara solat för gulsot som sina syskon några dagar. Alla jobbiga sladdar är äntligen borta och allt detta på 12 dagar. Och nu ska vi dessutom få ett familjerum i eftermiddag. Att få komma hem inom de närmsta veckorna känns inte helt omöjligt. Åh vad vi längtar nu.
