mittlivochjag

Det är verkligen tvära kast här på neonatalavdelningen. Vi trodde att vi var skonade och har lidit med föräldrar här som fått se sina barn försämras eller blivit snabbt sjuka. Som tur är så går det oftast över lika snabbt som det kommer men de där timmarna eller dagarna i ovisshet är ju hemska.
När vi kom lagom till deras frukost i förrgår så tog jag upp Tuva och skulle försöka amma henne för första gången. Jag kände knappt igen henne, hon såg så annorlunda ut och hon bara skrek, hon som annars är så lugn.
Halva halsen hade svullnat upp och det såg ut som en boll som satt på insidan av den. Läkare kom och kollade luftvägar och tryckte på stackars Tuvalitens hals så hon gallskrek tills hon blev blå stackarn, då fick mamma en klump i halsen och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Luftvägarna var fria som tur var men snabbt blev det provtagning och senare ultraljud och röntgen. Lite lättade blev vi när det inte visade något förutom på blodproverna. Infektion i kroppen och bakterier i blodet fick vi som svar, inget alarmerande men såklart började jag googla och det ända som jag hittade var blodförgiftning och såg bara en sjuk Tuva framför mig, som snabbt kunde bli sjukare.. Antibiotika sattes in direkt och nya prover togs flera gånger. Nu verkar infektionsvärdena ha gått ner men läkarna kan inte svara på vad det är riktigt än. Svullnaden på halsen är mindre och det tyder på att medicinen tar och troligtvis är det inte värre än svullna körtlar i halsen men fy fan för att som förälder till ett dessutom litet och skört barn gå runt i ovisshet. Jag tänker på alla andra föräldrar med sjuka och för tidigt födda barn som kanske går igenom detta dagligen. De är verkligen tappra, jag beundrar dom verkligen.