Inlagd
Ja men det blev som jag trodde, vi var ju på tillväxtultraljud i morse och jag har känt på mig att nåt inte var som det skulle och mycket riktigt så hade tappen minskat till 8 mm och jag var öppen en cm. Det började med att jag hade svårt att hitta en bekväm ställning att ligga, sitta eller stå på igår utan att det tryckte nedåt. Sen fick jag en liten blödning på kvällen och sov sedan oroligt hela natten. Jag hade börjat packa ihop lite grejer ifall att och sa till Muffe att det säkert är på gång snart. Men i samma veva slog jag bort tanken och slutade packa för att sedan åka på kontrollen med hopp om att jag bara känt fel. Att jag inte lärt mig att jag känner min kropp utan och innan och borde lite på min magkänslan..?
Väl inne på Östra och kontrollen så var det inget snack om saken utan jag är nu incheckad på ett rum på SpecBB och får ligga här till bebisarna kommer. Jag fick direkt kortisonsprutan för lungmognad och får dos nr två om tolv timmar, innan dess får de inte komma utan man stoppar all värkarbete i så fall. Men att gå till den 4:e juni är nästan orimligt sa läkaren. Sen är det nästan omöjligt att säga om de kommer om 2,3,5 dagar eller mer än en vecka. Det är bara att avvakta och hoppas att de åtminstone stannar några dagar till. Det känns redan ensamt och långtråkigt att ligga här och jag saknar Isa. Men de kommer och hälsar på mig imorgon. Muffe bor hemma med henne tills det är dags på riktigt sen står min mamma jour för att komma och ta över när det än blir. Tänk om de kommer innan veckan är slut, hjälp!
