mittlivochjag

Har haft en riktigt jobbig natt. Det började i går kväll med kramp på hela höger del av magen, där en av huliganerna härjar som mest på kvällarna. Helt plötsligt hade jag glömt hur värkar känns och jag trodde att allt var på gång. Förlossningen alltså. Jag blev nog rädd för nu idag inser jag att det inte var så farligt men mitt i smärta och förvirring så gick min hjärna på högvarv och jag såg mig själv på förlossningen med tre prematurfödda barn och allt blev så verkligt. Jag är så ofantligt glad att ha kommit så här långt men självklart vill jag att de stannar inne i några veckor till. Varken jag eller bebisarna är redo än. Nu är det onda i alla fall bättre men det känns som ett invärtes blåmärke över halva magen och ryggen ungefär, blir det värre så får jag ringa förlossning såklart.